jag hatar verkligen den här tiden på året. Den tiden på året när allt är mörkt & kallt. Den tiden när de är som lättast att dras ner igen..ner i depritionen. Känner redan nu att jag inte orkar nått längre, träffa folk jag vart med 24/7, äta mat, skratta, gå till skolan, de ända man egentligen orkar att att ligga hemma i sängen och tänka på fel sorters tankar. Tankar man inte borde tänka på. Saker som ligger i de förflutna men som alltid finns där någonstans i huvudet. De tankarna jag får upp i huvudet just nu är sånt jag är rädd att tänka på, sånt som får mig att gå ner i depritionen, dom tankarna som jag inte har haft tid att tänka på nu detta sommarlovet för jag har spenderat dag ut och dag in med galet underbara människor som alltid har fått mig att skratta och lee. Hela sommarlovet, dag ut & dag in umgicks jag med ett gäng underbara människor som alltid fick mig att må bra och bara tänka possetivt. Nästan alltid iaf, ibland kom tankarna ikapp mig men då fanns ni alltid där vid min sida och fick mig att resa mig upp igen. Jag har nog aldrig haft så roligt som detta sommarlovet, varje dag hittade vi på saker & varje dag bildade vi nya minnen. Sommarlovet 2010 va den bästa tiden i mitt liv. En tid jag alltid kommer minnas som tiden med mina underbara vänner. De va ni som fick mig att må bra. Men nu känner jag att jag är påväg ner igen, ner dit när jag mådde som dåligast. När jag alltid va lessen, alltid mådde dåligt. Den tiden när ingen fick mig glad.
Dom tankarna jag tänker är sånt som har hänt förr & saker som hänt nu. Vill verkligen inte ner i depritionen igen..försöker tänka på annat men de ända som kommer upp är just de som jag inte vill tänka på..de som fick mig att falla ner förra gången...
Jag är rädd att de ska bli som förra gången.