vissa människor verkar tro att bara för att någon lovar att inte säga något till någon så kommer den inte göra de.
bullshit - de finns inte en jävel i denna jävla komunen som håller käften om ett skit.
säger man något till någon kan man garantera att alla vet om de dagen efter, thats it.
vi bor i en fucking håla, klart som fan att man får reda allt som händer & sägs.
jag berättade allt om mitt fuckade liv för några få som jag verkligen litade på, grejer som jag aldrig skulle säga till någon som jag verkligen inte litade på.
tänker inte nämna något namn, men jag kan säga att jag är fullt medveten om vem de va som har berättat allt som jag berättade i förtroende om att den skulle hålla käft om de, men bara för att man råkar illa ut och hamnar på sjukhus så betyder de helt plötsligt att man kan gå runt och berätta för alla hur hemsk barndom och all sån skit och hur synd de är om mig och tro att den gör rätt, så nu vet halva jävla komunen om de.
så nu får man sms stup i kvarten där folk tycker så synd om mig och blablabla, nu fattar jag verkligen att man aldrig kan lite på någon till 100%.
jo föresten, jag har några få vänner, dom närmaste jag har, som aldrig skulle säga ett skit till någon, som alltid finns där och stöttar till 100%

folk hittar på saker för att få andra att sluta snacka med en så dom kan få en för sig själv.
jag menar, hur snällt är de egentligen? vem är de som får lida för att vissa är så själviska och inte vill dela med sig av mig, jo de är fan jag, jag är den som står mittemellan och får försöka försvara mig själv.

herregud, jag väljer själv vilka jag är med och vad jag gör, jag behöver inte folk som bestämmer allt åt mig.
speciellt inte såna som försöker välja bort vissa för att den vet att just en person gillar mig och därför inte vill dela med sig av mig till den personen och måste därför ljuga ihop nån jävla historia och säga till den personen i förhoppning om att den personen ska bli arg på mig och inte vilja va med mig så den kan få mig för sig själv.
jag är inte dum, jag får reda på de, oftast bara nån timma senare, så sluta bara hålla på.
för de slutar bara med att jag blir arg och så förlorar ni mig istället, ni som först hade tänkt att leka smarta och försökt styra mitt liv.

de som gör mig argast är att när jag väl har fått reda på de och ringer upp och berättar att jag vet vad den håller på med så skyller ni på varandra och svär på våran vänskap och sån skit att de inte va du och blablabla.
vafan ska jag tro då? när ni bara håller på att skylla ifrån er på varandra och hitta på historier som ni sen tror att jag ska gå på.

så snälla, låt mig göra vad jag vill och göra allt på mitt sätt, jag klara mig själv, de har jag alltid gjort och de har gått alldeles utmärkt, så låt mig bara välja själv så blir allt bra.
ta hand om era egna liv ist för att försöka ta hand om mitt som om jag va nån himla förståndshandikappad unge som inte klarar mig själv. om jag nu betyder så jävla mycket för er och har den underbaraste personligheten och att ni älskar mig så mycket, bevisa de då ist.

ni kallar er mina bästa vänner, ni säger att ni kommer finnas där för mig vad det än är, varför gör ni då så här?